”En förankrad själ är en förtappad själ.”

För ett lustfyllt liv och leverne i en glad harmoni med en kaotisk omvärld bör du kapa dina ankare och bli fri likt en svävande bomullstuss. Men innan du kan lätta ankar och segla ut på böljorna de blå måste du gå igenom ett stålbad som ger dig en smärtsam självinsikt. En självrannsakan som får upptäckten av de första könshåren att verka världslig. Du måste identifiera och bejaka dina ankare, och acceptera att de drar ner dig i tvångets obarmhärtiga sumpmarker. Först då kan du med gott resultat kapa dina första ankare och känna frihetens vindar som lyfter dig likt en bomullstuss till oanade höjder. Det är då ditt verkliga liv kan börja.

Första steget är alltså att identifiera och bejaka just dina ankare. En del ankare är tydliga, stora och rejält fastsatta i botten likt en tiotonsankare på en oljepråm. Andra ankare är klena och bräckliga, och håller dig inte mer fast än en dåligt förtöjd optimistjolle. Ytterligare några ankare kan vara osynliga och ligga dolt under ytan men ändå hålla dig i ett järngrepp. Gemensamt för alla ankare är att de till varje pris måste kapas eller dras upp.

De existentiella ankarna

Gud är ett ankare. Likt korset på Jesu rygg under hans färd mot Golgata tynger religionen människorna. En troende förbinds till lika många förpliktelser som det finns svettpärlor på en maratonlöpare under en het sommardag i Sahara. En del tror sig finna lycka genom att be böner, offra dadlar eller slå hedniska rytmer på en bongotrumma. Men betänk detta: lyckan är som störst i ett nunnekloster när munken är på besök, hur lyckliga var judarna under andra världskriget?, och hur roligt ser en mediterade buddistmunk ut att ha. All gudadyrkan är ett ok, ett ankare som måste kapas.

De mer okonventionella förklaringarna på livets mening och lycka är också ankare som förhindrar frihetens friska fläkt. Horoskop, spågummor, helare och tv 3 nyheterna är alla fördolda ankare som med falsk marknadsföring vill sälja lycka. En falsk lycka som binder dig till förpliktelser du inte visste fanns och som ankrar dig hårdare än en tolvtums kätting.

Principer kan verka lika oskyldiga och små som de sju dvärgarna. Men i själva verket kan det vara de största ankare du dras med i din ofria vardag. Om du t.ex. av princip inte dricker kaffe går du med största sannolikhet miste om mången kask och är bunden av dina egna löjeväckande idéer.

Verklighetens ankare har lurat mången ankarkapare. Detta illmariga och tunga ankare är oftast svåra att upptäcka, men dock relativt lätt att kapa. Det finns många vittnen om hur frihetssökande ynglingar kapat alla sin ankare men ändå inte upplevt den obundna bomullstussens munterhet. Vid närmare granskning har det visat sig att de ankrat verklighetens tunga ankare. Låt inte verkligheten styra dig så som en fanatisk hundfantast drillar sin pudel. Om sommaren är på en torsdag och du tänkte ha grillfest på en fredag, acceptera då denna bistra och grå verklighet. Flytta festen eller sätt på dig långkalsonger och ställ till med ett höstparty. Genom ett bittert accepterande av den obevekliga verkligheten kapar du ett tungt ankare och tar ett steg närmare ett självstyre av ditt liv.

Djurankare

Ett tungt ankare som förträngs av många är djurankarna. Husdjur av alla slag drar ned dig till diktatoriska dimensioner. Djurägare blir slavar under sina djur. Djur som ska passas, matas, försäkras, rastas osv. Du lockas kanske av den söta lilla valpen, mysiga killingen eller det lilla gulliga vandrandepinneägget, men innan du vet ordet av ligger du hårt förankrad för en lång tid framöver. Vissa djur är större ankare än andra. De med lång livslängd t.ex. en get eller en havssköldpadda är seglivade ankare medan små hamstrar eller myrkolonier är lättare att kapa. En bra tumregel när det gäller djur är att alla djur är skadedjur. För handen på hjärtat alla djurägare, vem har inte tänkt: ”Om ändå hundjäveln kunde dö.” Visst är det trevligt med djur, så länge de håller sig långt in i skogen eller på tallriken. En viss acceptans kan finnas för djur som äter andra djur, men lika fullt är det ett blyankare som inte får finnas kvar om du vill känna det fria livet brusa i dina ådror.

Bostadsankare

Här finns många sorgliga exempel på dom som ankrat rejält. Med boende följer oftast terrorbrev från banken eller hyresvärden varje månad, betala eller dö. Stort hus med amorteringar, elräkningar och envetna maskrosor i gräsmattan är svårkapade ankare som sitter djupt ned i den dyiga botten. En botten som är allt annat än stabil, en botten som suger tag i ditt ankare och drar ned dig ytterligare. Att hyra sitt boende är alltjämt ett ankare om än något lättare. En känd vissångare har framställt bostadsankaret mycket klokt. I en av hans låtar beskriver han hur han knackar på helvetets port bara för att upptäcka att det är sin egen dörr han knackar på. Men hur ska jag göra? Jag måste ju bo någonstans frågar den noviske. Visst förhåller det sig så att var och en måste kunna räta ut sina ben och kunna ta en tupplur då och då, men det behöver inte betyda att det måste ske i en överbelånad villa, dyr lägenhet eller svårflyttad lappkåta. Tält, buske eller parkbänk ger den ultimata friheten som behövs för att kunna lyfta dig till en bomullstuss lyriska höjder. Det är inte för inte som man ser lyckan gnistra i den hemlöses tindrande ögon.

Materialistiska ankare

Inget ankare som detta har fått så mycket kritik av den obildade pöbeln. Kommunistisk propaganda, Stalinfasoner och Schymanflum är några av de otaliga slagorden mot detta begärets ankare. Allt ägande av större mått är i grund och botten ankare. Alla kommer vi väl ihåg vårt första sommarjobb, då de första slantarna kom inströmmande likt en vårflod i december. Det var kanske inte många korvören, men visst växte sig en gnagande oro över dessa sköna kronor. Skulle pengarna spenderas, investeras eller grävas ned. Genast hade vi fått ett ankare på halsen. Ju mer vi äger desto mer har vi att våndas för. Tankar som: tänk om bilen går sönder, börsen går ned eller snöret går sönder på min nyinköpta jojo, tynger ofta den som ankrat det materialistiska ankaret. Pengar i sig är inget ankare så länge du har för avsikt att spendera dom. Hur hårt och marxistleninistiskt det än låter måste du göra dig av med begärets massiva blyankare, då och endast då kommer den befriande och barskrapade friheten att komma till dig lika lätt som du för en bägare öl till dina torra och törstande läppar.

Relationsankare

En gammal mormor, en fru eller en brevkompis från Peru behöver nödvändigtvis inte vara ankare, men blir lätt till den boja som förhindrar dig att leva ut dina lustar. Om du nödvändigtvis måste dra på dig en relation se då till att detta vänskapsband inte förvandlas till en kätting som förankrar dig. Föremålet för din relation måste acceptera att du ger dig av på äventyr i livets omtumlande atmosfär. Ett äventyr som ger dig bomullstussens ovillkorliga frihet.

Inkomstankare

Ett av de mest svårkapade ankare är inkomstankarets djävulska kätting. Alla måste ha någon form av inkomst för att ha en möjlighet till att existera. Här kommer vi till en ankarparadox. Utan inkomst är du inte fri. Mat, alkohol och rökheroin kostar pengar. Pengar som du på något sätt måste förvärva. Ett arv, en lottovinst eller en sjukpension är få förunnat. De flesta måste ankra med det bittra inkomstankaret och ta ett jobb. Många väljer brottets mytomspunna bana för att slippa ankra, men allt som oftast slutar det med ett rejält betongankare i form av en liten cell på Kumla. Detta ankare är alltså svårkapat och ibland nödvändigt för att uppfylla den fria bomullstussens lustfyllda kriterier.

Ankare du inte trodde fanns

Många som kommit en bit på väg och kapat många ankare förvånas och häpnas över upptäckten av de ankare som de sitter fjättrad vid. Ankare som till en början verkat små och oskyldiga likt små rådjurskid visar sig vara av bibliska dimensioner. Eller ankare vars tunga rostiga kätting du inte märkt kommer kanske plötsligt till ytan när du får en klarare självbild. Bli inte rädd eller handlingsförlamad när du upptäcker nya ankare som binder dig. Gläds istället över att du blivit var ankarna och kapa dom som en man.

Neurotiska tvångstankar som ger följden av påtvingade handlingar är något många ankarkapare smärtsamt blivit var. Att tvinga sig själv att inte nudda skarvar på gatsten, undvika att gå på brunnslock och att inte dricka alkohol bara för att det är en vardag är inga handlingar för den gladlynte bomullstussen. Försök undvika sådant dåraktigt beteende och du skall strax märka hur du kommit ett steg närmare ett liv i lycka och välmående. Dock kan det fortfarande vara bra att fortsätta med tvångshandlingar såsom: att alltid hålla till höger i trafiken och att alltid torka sig efter ett toalettbesök.

Krukväxter, nykterhetslöften, veganism, regelbunden idrottsutvövning och frimärksklubbar är alla ankare som måste kapas. På din trånga och smärtsamma väg till ditt sanna jag kommer du att upptäcka fler ankare som inte nämns här. Känn ingen fruktan övar att kapa dessa nyupptäckta och ibland robusta ankare. De tillför inget i ditt liv mer än att hålla dig fast i hopplöshetens förtvivlade träsk.

Råd till ankarkapare

Räds icke att kapa ett ankare. Till en början kan du känna en viss oro och osäkerhet inför en ankarkapning. Det är en helt naturlig känsla som snart går över när frihetens euforiska känsla strömmar över dig. Många frågar sig om det ändå inte är tryggt och säkert att vara rejält förankrad, vad händer när stormen kommer och river upp din annars så trygga vardag? Är det inte bra att vara ankrad då? Det självklara svarat är naturligtvis nej. När stormen river över ditt oankrade liv kommer vindarna att för med dig till nya platser och upplevelser som bara en frihetsälskande bomullstuss har möjlighet att förnimma.

Ofta är det lättare att kapa ett ankare än man tror. Ibland kan det räcka med en ankarförlösare. Ankarförlösare är lätt att misstolkas. Många tror att ankarförlösare är något som förlöser ankare. Tvärt om är en ankarförlösare en händelse eller tingest som förlöser dig från alla dina ankare. En äkta ankarförlösare lämnar dig helt ankarlös, fri och obekymrad likt den oberoende bomullstuss vi alla vill vara. Ett bra exempel på en ankarförlösare kan vara ett epostbrev som gemensamt går ut till alla på din arbetsplats. Ord som anusolja och herdestund förekommer frekvent i brevet och får alla att tro att du tappat greppet. Inte helt oväntat får du sparken, din fru tror att du har haft en herdestund på jobbet och lämnar dig och tar med sig djuren och krukväxterna. Helt plötsligt står du ankarlös tack vare ett litet brev. Ankarförlösare har varit många till hjälp

Vanliga frågor

Fråga Min mormors faster bor i glesbygd. För att besöka henne måste jag ha en bil, som jag vet är ett stort ankare. Hur kan jag besöka min släkting utan att dra på mig ett ankare?

Svar

Kärringen är ett ankare. Kapa henne.

Fråga

Är min homosexualitet ett ankare?

Svar

Skinkryttare, flator och transvestiter kan känna sig lugna. Så länge du inte har ett tvångsbehov av att visa din sexuella läggning genom att t.ex. färga håret blått, är det ingen fara.

Fråga

Jag har vita pricka på ollonet. Vad kan det vara?

Svar

Fel frågespalt.

Fråga

Jag är förtjust i rökheroin och billig vodka. Finns det risk att jag gör dessa laster till ankare?

Svar

Det är bara i sällsynta fall som rökheroin och alkohol blir ankare. Så länge du är mer nykter än du är full och andas fler andetag utan rökheroin kan du vara lugn. Är du osäker och känner att du ligger i riskzonen för att bli ankrad är det smart att lägga upp några riktlinjer. Sup till endast vid högtider, tex när någon i din kommun har namnsdag, första torsdagen i veckan eller när du har jämn och fin avföring. Samma riktlinjer kan tillämpas på rökheroin.

Fråga

Min vän är hårt ankrad och har gett upp alla försök att nå bomullstussens viktlösa tillstånd. Hur kan jag hjälpa min vän?

Svar

Skjut hans hund. Ligg med hans fru. Skicka hotbrev till hans jobb. Sen gör sig resten själv.

Ett begrundande av teserna

Du har läst, studerat och förlikat dig med dessa teser, men känner dig fortfarande vilse. Du har fortfarande inte lyckats kapa något ankare och börjar känna nederlagets bitterhet. Du känner hur modet sjunker likt ett kapat ankare. Ditt självförtoende dyker och du inser hur misslyckad du är. Befinner du dig i detta tillstånd finns ingen anledning till oro. Du har kommit in i fas 1, visserligen med lång väg kvar att vandra, men ändock har en viktig sak hänt med ditt instabila psyke. Du har fått insikt.

För att träda in i fas 2 behöver du ytterligare djuplodande studier av ämnet. Du känner dig kanske beläst och säker på ankarteorierna, men där har du fel. Det är dags att gå in i fas 2. Lära känna ankarteorierna på ett mer prekärt sätt.

Teoretisk vägledning med en praktisk vinkling av en indirekt fundamental världsordning

En klockren, säker och tydlig beskrivning på hur den noviske ännu inte förstår den ankarlösa tillvarons glädjerus, en inre frid som inte sällan ger sig uttryck i fåniga flin och ryckande ögonlock.

– Hur är det fatt bror? Varför vomerar ni?
– Jag kräks icke.
– Men din torso skälver likt ett asplöv i en höststorm, och ur ditt likbleka
anlete strömmar ett
fluidum med en oren odör. Så sig mig bror, om du inte ulkar, vad gör du då?
– Jag söker mitt inre.

För att nå en viktlös tillvaro måste du söka i ditt inre. Göra en skallgångskedja i dina innersta vrår. Studera din själ med lupp och dissikera dina mörkaste drömmar. Var inte rädd för vad du finner. Det är en nödvändighet att förstå sig själv, sina egna behov och varför man är ankarförsedd. Räds icke för att köra upp en eller två fingrar i halsen för att kunna blottlägga och genomlysa ditt inre.

– Varför vurmar bror så för sin krukväxt?
– För att den ska växa, utvecklas och sprida sina frön.
– Men har inte bror sagt att krukväxter är ankare som binder dig likt en
slingrande anakonda?
– Det är inte en ankare, det är en Haschplanta.

Identifieringen av ankare är ett viktig steg för att nå bomullstussen flyktiga beteende. Men här finns många fallgropar för den noviske. Det som verkar vara en oskyldig liten parantes i ditt liv kan i själva verket vara ett ankare av djävulska proportioner. Lika väl som att ett tillsynes självklart ankare visar sig vara en ankarförlösare.

– Bror, varför späker ni er torso?
– Ingalunda jag späker min torso.
– Om du inte späker din torso, varför låter du då piskan vina över din sargade
torso?
– Jag helgar mitt tempel.

För den noviske kan detta låta som en paradox. I texterna finns otaliga bevis för att du skall vårda din torso och betrakta den som ett tempel. Vad helst din torso ber om ska du också ge den. Men den mer begåvade förstår djupet av texterna och inser att en rejäl torso måste tåla lite stryk. För att väcka din slumrade torso kan späkning vara det enda sättet. Smärtsamt får du erfara att din torso ännu inte är redo för bomullstussens hårda liv i sus och dus. Det är viktigt att förbereda sin torso.

– Varför överger du mig bror?
– Jag överger dig icke.
– Du lämnar mig ensam. Betyder inte vår långvariga och uthålliga vänskap
något? Varför överger du mig bror?
– Jag överger dig icke, jag kapar ett ankare.

När en vän blir en parasit lägger han ägg i din torso. En kär sanning som ibland kan ge plågsamma insikter. När en god vän öppnar din post, använder dina kalsonger och köper dig krukväxter vet du att denne är ett ankare. En kapning är ett måste.

– Säg mig bror. Varför famlar jag i mörker emedan du är vidsynt och ser
ljuset?
– Du kan icke jämföra dig med mig.
– Men ändock jag undrar, varför famlar jag i mörkret?
– Du famlar inte i mörkret, du är mörkret.

Skillnaden är stor mellan den ankarlösa bomullstussen och den ankartyngda saten. En jämförelse är orättvis och bör inte göras. Lika lite som man jämför ljus från en 1000 watts halogenlampa och det totala mörker som råder i arslet på en negersme’.

– Säg mig bror, varför lyckas jag inte att nå bomullstussens nirvana?
– Du är ännu icke färdig.
– Men säg mig då bror vad som mig fattas. Med idog flit stretar jag likt en
strävsam arbetsnarkoman mot djupare insikt och större ankarkapningar. Vad
fattas mig?
– Du är en streber.

Att en streber inte kommer till himlen är en vanlig trossats i många religioner. Så är fallet även för att nå bomullstussens status. Detta är ännu en paradox som är svår att förstå för den oinsiktsfulle. En viktig del av bomullstussens liv är lättja. Ett alltför starkt och ambitiöst arbete för att nå till en ankarlös tillvaro kan slå tillbaka. En streber är ett ankare.

– Bror, ser du den annalkande stormen?
– Jag ser stormen.
– Räds du icke stormen bror? Vad händer dig när stormen river tag i din
flyktiga torso. Säg mig bror, önskar du icke att du vore ankrad?
– Jag räds icke. Jag sörjer de ankrade?

Det är en vanlig rädsla som gestaltas. Många oroas för vad som kommer att hända när förändringens vind viner och man inte är ankrad. Naturligtvis kommer den oankrade att flyktigt susa iväg. Men det ger endast lycka och harmoni, ty sorglösa äro de som icke veto var de skola. Om du inte har något mål eller inte vet var du ska kan du inte gå vilse. Detta är essensen av ankarkaparteorierna.

– Bror jag ser ljuset.
– Släck din sänglampa.
– Jag släcker min sänglampa.
– Ser du fortfarande ljuset?
– Nej
– Du har långt kvar.