Visst har du hört talas om honom? Du har nog sett honom. Kanske har du mött honom, eller rent av lärt känna honom. Måhända finns han i din närhet, på din arbetsplats, favoritpub eller på närköpet i kvarteret där du bor. Han kan finnas överallt och närmare dig än du tror. Men hur nära du än kommer honom, hur ofta du än träffar honom och hur väl du än känner honom kommer du aldrig att så mycket som snudda vid hans själ. För en skalpjägares själsliv låter sig inte fångas.
Det är många som undrat över vad som driver en skalpjägare. Vad får honom jaga skalper över klotet likt ett fruntimmer på jakt under mellandagsrean? Vilka är krafterna som tvingar ut honom på strapatsrika och ofta mycket farliga äventyr bara för en ny skalp i bältet? Vilka tankar far i skalpjägarens knivskarpa hjärna?
För en utomstående kan en skalpjägares handlande te sig egendomlig och bisarrt. För visst får det många att höja på ögonbrynen när skalpjägaren plötsligt packar sitt artilleriskåp till ryggsäck och drar iväg till Minsk en kall januaridag, eller när han skickar ett vykort med Ignalinas kärnreaktor på från Litauen. Och kanske väcker det en och annan förbryllande tanke när skalpjägaren säger nej till Paris, Bretagne och Lyon till förmån för en liten förgäten bergsby i franska Pyrenéerna. Men för den som känner till skalpjägaren innersta väsen är detta ett rationellt, effektivt och väloljat beteende. Det handlar om ett resande på ett klassiskt skalpjägarmaner.
Vem är han?
Vem är han då skalpjägaren? Oftast är det en man. De kvinnliga generna sätter oftast käppar i hjulen för en effektiv skalptagning. Visst finns det exempel på mycket framgångsrika kvinnliga skalpjägare, men de är få. Den genetiska historien ger kvinnan oftast andra goda kvaliteter än just skalptagningens svåra konst.
Sedan tusentals år har kvinnans uppgift varit att föda barn och samla nötter. Idag ger sig sådana samlargener i uttryck genom en enorm shopping. Kvinnor stannar hellre hemma och shoppar medan männen ger sig ut i världen. Idag samlar kvinnan skor, smink och kläder, för tusen år sedan var det nötter. Mannen däremot har alltid haft en skalpjägargen. En ådra som dragit honom bort från det trygga nötsamlarlivet mot okända äventyr. Förr fanns det alltid en ny stäpp att se, idag finns det alltid en ny stat att uppleva.
Skalpjägare är inget man blir. Skalpjägare är något man alltid har varit och alltid kommer att vara. Ett tillstånd som man befinner sig livet ut. Några pratar om en förbannelse andra om en gåva, ytterligare några anser att det är en sjukdom. Gemensamt för alla åsikter är att det är något man föds och dör med.
Skalpjägare finns överallt på klotet och lever till vardags ett ganska stillsamt och välordnat liv. Ofta är det en akademiker med högadelambitioner även om det finns exemplar på pöbelnivå. Det är inte ovanligt att skalpjägaren besitter viktiga poster i samhället eller anses vara hedervärda medborgare. På lördagskvällarna tittar de på tipsextra, söndagarna går de i kyrkan och på fredagskvällarna sätter de på frugan, helt enligt Svenssonlivets reglemente. Likväl som att skalpjägaren lever ett högst naturtroget Svenssonliv kan han vara den inbitne ungkarlen som lever i sus och dus, med ett barskåp större än ett smuggeltillslag på en Finlandsfärja.
Skalpjägaren är ofta en mycket kreativ, spirituell och tänkande person. Därav den höga andel poeter, filosofer och författare bland skalpjägare. Många är de stora verk nedtecknats under skalpresor. Oftast handlar det om anekdoter, poesi, musikstycken och pjäser, som tillhör finkulturens översta skikt. Naturligtvis uppskattas inte sådant kulturell prakt av den okunniga pöbeln.
Hur är han?
Det som framför allt kännetecknar en skalpjägare är hans blick. I skalpjägarens ögon finner du en hunger, en längtan eller snarare ett begär. Han har alltid en skalp i siktet. I tankarna ligger han ständigt steget före med färdigplanerade skalpresor. I vilken situation han än befinner sig så har han en skalp i tanken. Detta lyckas han dölja väl men avslöjar sig alltid med sin blick.
Vid en närmare studie av en skalpjägare är det oftast beteendet som röjer honom. Ett skarpt intellekt är svårt att dölja. Hans resande kan verka irrationellt och förvirrande i pöbelns ögon. Men den som lärt känna skalpjägaren vet att bakom hans tillsynes vanvettiga irrfärder finns en slipad färdplan som ofta är väloljad och fungerar som ett Schweiziskt urverk. En plan som sprungit fram hur en idé som grott länge i skalpjägarens komplicerade nätverk av hårt arbetande grå celler.
När pöbeln åker på charter till Mallorca för tionde gången åker skalpjägaren till Azerbajdzjan och när den outbildade massan firar påsk med ägg och släktingar kryssar skalpjägaren på stormiga hav på jakt efter en eftertraktad skalp. För det är i detta beteende som skalpjägaren röjer sin annars så väl dolda identitet. Det är i detta avseendet som han bekänner färg och lägger korten på bordet.
Det är jakten på nya skalper som får hjärtat att bulta och livet att brusa för skalpjägaren. Det är i skalpjakten som hans intellekt kommer till sin rätt. Det är också under skalpjakten som lågadeln rensas ut och den ädle skalpjägaren träder fram.
Vad är han?
Skalpjägaren är lika mycket som ett fullblod till man som ett fenomen. Ett fenomen som väcker förundran världen över. Ett fenomen som är lika svårt att förstå sig på som partikelfysik i dess renaste form.
Hans liv kan verka oansenligt och rent utav tråkigt. Men få vet att skalpjägaren lever äventyrets hårda och slitsamma liv. Långt från glamor och silkeslakan kämpar han sig igenom öknar, djungler, stäpper och hav oftast med ett mag- och tarmsystem som påminner om en härdsmälta i en gammal rysk kärnreaktor.
Trots att skalpjägaren sällan får den rättmätiga uppskattning som anstår en man av högadlig dignitet är han en trendsättare av sällan skådat slag. Långt innan pöbeln kunde stava till resa hade skalpjägare erövrat platser som Kanarieöarna, Mallorca och Gotland. Ställen som nu invaderas av den stora massan.
När mediokra kvällstidningar skriver om heta länder som Kroatien hänger redan den skalpen i de flesta skalpjägares bälten. Det går med andra ord inte att föregå en skalpjägare för skalpjägaren är en obestridlig trendsättare.
Var är han?
En skalpjägare kan dyka upp överallt och ingenstans. Han saknar totalt rötter och tvekar inte att dra upp sina bopålar om det skulle gynna en skalptagning. Många bor strategiskt nära flygplatser och tågstationer, gärna i stater som ligger centralt i förhållande till andra stater.
Men oftast stöter du på skalpjägaren när han befinner sig i nirvana, kanske på ett tåg i Rumänien, ett vandrarhem i Dresden eller kanske på en färjeterminal i Riga. Var helst i världen dyker han upp, oftast i färd med att ta en skalp. Och när han inte tar skalper bidar han sin tid i en liten håla, miljonstad, eller bivack tills tillfälle ges för att kunna ge sig ut på en skalpresa. En skalpjägare känner sig alltid hemma, för världen är hans hem.